Det går bara runt. Runt, runt, runt. Hur länge ska det hålla på?

Jag försöker ignorera dig, men kan inte. Om du skulle ta bort mig ur ditt liv hade allt blivit så jävla bra. Jag hade kunnat radera dig för gott för jag vet att du aldrig skulle höra av dig. Men eftersom du gör det ibland så funkar det inte. Jag vill inte säga det till dig, att du ska sluta höra av dig, för det känns som att jag missar något. Men vad? Vad fan missar jag?! INGENTING egentligen! Jo förresten, dig..
sinnes

Jag blir sjuk. Sinnessjuk. Man blir så otroligt jävla glad i början, alltid. Sen efter ett tag börjar allt lägga sig och man blir så jävla ledsen. Just nu har det lagt sig tillräckligt och jag är ledsen. Inte på riktigt för jag vet inte om jag ska det, borde jag? Det känns som att jag lever efter hur jag tror att det ska vara och inte hur jag känner.
 Egentligen känner jag nog inget, "Het och Iskall" liksom.. Iskall och känner ingen empati, det är bra. Jag och Angelica har ju kommit fram till att vi är perfekta för varandra om vissa lägen skulle bli extrema...

Vet fan inte vad jag snackar om. Är så jävla trött och borde sovit för flera timmar sedan.
Kanske tar bort detta inlägget sen. Var tvungen att skriva av mig..


I never really ever know what to say
When all of my emotions get in the way
I'm just trying to get us on the same page (Wish I could explain)

I always get it better right afterward
When all the wrong impressions are said and heard
How come I can never get the right words, I need to convey
Wish I could explain The things that I have to work out

I don't feel right
What has come over me
I'm about to lose my mind